Jag hatar det här!!!!

Jag har aldrig i hela mitt liv klivit på en a-brunn, trots det så jagar oturen mig! Kanske skulle man börja använda sig av omvänd psykologi och börja kliva på dessa förbannade a-brunnar så kanske man skulle kunna få ha allting bra för en stund.

Är det inte det ena problemet så är det det andra, och jag är så förbannat nere så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Hela min värld håller på att rasa, de saker som jag älskar mest håller på att försvinna, eller?

Just nu är det verkligen så att jag undrar varför jag finns, finns det någon mening, eller lever jag bara för att jag ska vara så förbannat ledsen hela tiden, för att någon människa måste ha den rollen också?! Så att alla andra människor ska kunna vara glada och lyckliga?

Nej jag är så förbannat less på allt, och jag vet att det här är väldigt otydligt för alla, men jag orkar inte berätta allt som hänt, utan jag håller det för mig och mina närmsta.

Det enda jag kan säga är att jag är så jävla ledsen så jag önskar att jag hellre vore död än att sitta här och skriva.

Min kväll har bestått av följande, som fick mig på lite bättre tankar;

Vicky, Oscar, Alex och Oscars kompis hämtade upp mig och så släppte de av oss tjejer hos vicky, där vi legat i hennes säng och pratat, och det kändes superskönt att få glömma allt för en stund, och bara vara som gamla tider! Klockan tickade och Alex for hem, efter en stund kände jag också att jag skulle styra mina steg därifrån, och det gjorde jag också. Problemet var att jag hade ingen som helst lust att gå hem, så jag tog en promenad i regnet ända tills jag kände att jag var vid-behov-av-en-toalett + att jag samtidigt var törstig, och det där förstår jag inte heller, det går ju inte ihop, om man nu ska kissa ut all vätska, borde inte det betyda att jag druckit tillräckligt? Nå skit samma, väl hemma så var jag ganska lugn och tänkte inte så mycket på allt, men insåg snabbt att sova, nej det kommer inte bli av, och satte mig därför framför datorn eftersom det bara var skit på tvn! Och nu är alla tankar som ett jävla ekosystem i huvudet, det tar fan aldrig slut.

Och jag kommer aldrig i livet att kunna somna inatt, men här tänker jag då inte sitta, och försöka fördriva någon tid, det känns lönlöst, har suttit här i en timme, och det känns som om jag suttit i minst 3 timmar. Det går segt med andra ord. Just nu hade jag velat kunna ha en kontroll, som jag kan stoppa och spola tiden med, och den dagen jag blir lycklig igen så ska jag ha skaffat mig en kontroll att styra mitt liv med, den dagen ska jag trycka på stopp.